Systrar i förorten

Asalamu alaykum.

 

 

Del 28

 

 

Busshållplatsen är inte täckt av snö längre solen har kollat upp för en gång skull Alhamdulilah. Tiden är inne nu idag gäller det. Vad som väntar oss kan bara Gud veta , vara små fingrar knappar på prylar som skänker hjärtat inget annat än stress. Det där ordet är jag allergisk mot men .... tyvärr existerar den ibland där som en dålig måndag. Ett till träd , fem barn som går mot skolan och en hund som skäller fritt medan husse sneglar bekymrat mot marken.

Bussresan dit är lika långt som Himalaya ...

 

Vi stiger av vid den lilla stationen som verkar ha en liten Pressbyrå , kanske kan man hitta något ätbart? Ut kommer vi med Cashewnötter som är torrare än våra bröder och en apelsinjuice för att inviga dagen. En arm som lutar sig mot en valfri bänk vid gatan , - drick upp allt kvinna vi måste vara laddade säger jag kort till Sabiina. Hon ser bättre ut idag nästan som att hon har klätt upp sig för att hämnas mot någon. Det här inte ett avsnitt utav Basketball wives utan våra liv.

 

Trapporna leder ingenstans tänker jag långsamt. Vi knackar trögt i början sedan kommer minuten man tappar all tålamod , innan vi vänder kommer en liten kvinna ut ifrån dörren. - Shoo Bidek? frågar hon nervöst. We no speak americano borde jag svara men vi väljer att förklara livet för den lilla damen i blått.

 

En kruka med mynta och guldfärgade koppar i den lilla lägenheten. Tystnaden gifte sig här för en månad sedan. Sonen drog iväg. MVG barnet som skulle ge henne allt och inget.Han som skulle agera förebild för resten av de där små människorna hängande på väggen berättar hon med gråten i halsen. Sabina stammar fram jag förstår din ... saknad. Efter honom , han där som alla ville ha en bit utav men som lämnade oss hel.

 

...