Mitt liv del 14

Asalamu alaykum.
 
Del 14
 
Plugget dödar. Jag klagar sämre än Maja hon där vår bibliotikare som alltid står vid någon bokhylla och snear på vartenda blatteunge som droppar en kommentar eller två. Känns som att stiga in i djungelboken med alla dumma karaktärer så fort jag tar ett steg in i det avlånga klassrummet. Bengt , Karin eller Karim namnen har bara blivit allt flera med åren , vår skola byter lärare som mormor byter turkiska drama på MBC. 
 
Jag räknar mynt med Sabiina för att ännu kunna äta en kall macka från skolans cafe och vi sätter oss i en hörna. Hon berättar om helgen. - Jag skypade med du vet han där ... sen från ingenstans hans jugge morsa kom med i kameran och började skrika samtidigt som hon slog han med en random svart bälte. Jag skrattar medan hon imiterar killens morsa. Mina raster är bara full av tidslösande aktiviteter som att lyssna på historier om dumma situationer , leka psykolog för skolans unga tjejer till att lyssna på urgammal 90 tals poesi. Undrar om jag inte kunde ägna mig åt något mer islamiskt ?
 
Mitt första individuella val nämligen Engelska 7 kursen. Jag springer ivrigt in i klassrummet innan den halv bleka manliga läraren hinner stänga dörren. 10 min  Efter ett "Dagens ungdomar" tjat och en ytterligare dörrknackning vilket en kille som jag träffat på tidigare kommer in i det tysta klassrummet börjar lektionen med ett "Hello everyone". Jag lånar ut block och penna till detta ansikte som jag sett innan ... men var? Han viskar JazkAllah khair , är du Amirs syrra?  Jag svarar hurså och han berättar om deras dagis tider vilket får mig att vilja örfila honom. Mellan högläsningen hinner han säga en mening som leder till att vi båda slängs ut från klassrummet , - din bror Ma sha Allah han ska dra  iväg och utföra uppdraget vilken ära. I en tyst korridor lämnar jag honom med ett stort sår på kinden , vem tror han att han är?
 
Medan jag springer allt vad jag kan trycker sig flashbacken inuti mitt huvud bara mer. Mamas gråt , Babas förtvivel och lilla syrrans sorgsna ögon. Jag ser ingenting utan bara springer tills någon ryker tag i min väska varpå jag saktar ned. - Zahraaa vad har hänt ? Frågan kommer ifrån Dani som bara står där som ett frågetecken med sin hoodtröja och nya jordans. Jag tar ett steg bakåt ,  - Du visste om allt ändå så du inte något  , - Zahra förklara vad talar du om? Himlen är så grå idag och jag lyssnar och lyssnar tills jag gråter av ilska. Han berättar om Amir och hans tillstånd under hela den tid som de känt varandra som han förklarar det,  var de polare sedan "way back" som de säger i orten. Han talar om hur min bror känts sig ensam mot världen , hur han alltid haft det svårt att växa upp och bli en ung man utan en manlig förebild till hands.
 
 
Den lilla resturangen är tom och kvar väntar vi på brorsan. När han väl stiger in kramar jag om honom som att han var den dyrbaraste gåvan Allah någonsin hade skänkt mig. Jag ställer frågor som FBI och ånger är allt hans ansikte visar. När väl klockan gått skrattar vi och ibland ler vi sorgset mot våra konstiga livsöden. Tills slut vänder sig Amir allvarligt mot mig och säger - Zahraaa om det är en önskan jag har i denna dunya just nu så är det att du gifter dig med min bästa vän . Jag stirrar hastigt upp på taket vilket bara gör så att Amir flinar ännu mer medan Dani stirrar blygsamt ner ..
 
 
Story - Mitt liv | |
#1 - - Naima:

You made it again!! perfect!!!! :D :D :D

Svar: :) tack
Vi står bakom våra namn ...

Upp